Efter många år av pluggande så var då äntligen dottern färdigutbildad.
Hon sökte jobb och fick samma vecka jobb nere i Visby.
Hon beställde flyttbil och tog sin hund och åkte.
Hon trivdes och det fanns mycket att upptäcka.
Ett av det första hon upptäckte var att hon hade fullt med myror i köket.
Sedan så lyckades hon gå vilse i en av vinterns snöoväder.
Tack var sin hund som lotsade henne hem så gick det bra.
Trots att hunden ju aldrig gått där tidigare. Helt otroligt.
Hon hyrde en bil och körde runt på ön och berättade hur kul hon hade.
Efter någon månad så åkte jag ner och hälsade på.
Jag åkte från ett snörikt Norrland till vårblommor.
På sommaren så åkte maken och jag ner dit och vi undersökte varje skrymsle av ön.
Det är otroligt vackert.
Vi hade hundarna med oss också
Men på hösten så började hon fundera på att flytta.
Så vi lovade att hjälpa till.
Flyttdagen närmade sig och vi lånade en större bil och ett släp.
Vi klev upp tidigt på morgonen och startade vår resa.
Maken ville att jag skulle köra men jag vägrade.
Vi stannade och åt i trakterna av Sundsvall och jag bestämde mig för att köra.
Bilen var otroligt lättkörd och det var hur kul som helst.
Vi kom till Nynäshamn två timmar före färjans avgång.
Så vi strosade runt lite.
Ombord på färjan så somnade jag väldigt snabbt.
Vi kom fram till Visby vid sextiden på morgonen.
Möttes av en glad dotter och en ännu gladare Ramses.
Vi fikade och satte genast igång med att flytta ut saker.
Maken och dottern bar och jag fyllde kartonger och städade.
Det mesta hade hon packat klart.
Det blev kväll och vi ”sov” på golvet för nu var ju det mesta utburet.
Vaknade tidigt nästa morgon och fortsatte att bära ut och packa.
Vi hann också med uteplatsen, en otroligt blommig och fin trädgård.
Vi blev klara vi tvåtiden men färjan var bokad till dagen efter. Hmmm..
Så vi bestämde oss för att åka ner till hamnen.
Vi låste lägenheten ,lämnade tillbaka nycklarna och styrde kosan mot färjan.
Vi lyckades få en plats på färjan och bokade om.
Nu hade vi klarat allt.
Nu återstod ”bara” hemresan upp till Umeå.
Ombord på färjan så var det skönt att få vila.
Vi kom fram till Nynäshamn vid tiotiden på kvällen.
Fortfarande pigga och glada.
Med ett tungt lastat släp så körde vi ut ur färjan.
Hade bestämt oss för att vi måste köra sakta för att däcken skulle hålla.
Men vi hade Stockholm framför oss. Aj, aj.
Att välja rätt fil är inte lätt.
Men dessa Stockholmare är fantastiska.
Vi körde en aning fel och blinkade vädjande och blev direkt framsläppta.
Väl genom Stockholm så var vi ju nästan framme. jo jo
Vi närmade oss Gävle och vägen började bli kolossalt smal.
Vi insåg att vi nog borde söka oss en avfart för att sova.
Men vi fann ingen.
Efteråt har vi insett att vi var för trötta.
Jag hade fruktansvärt ont i min rygg och lade mig mellan framsätena.
Jag var rädd att maken skulle somna och vid ett sådant tillfälle så råkade jag komma åt en knapp som skickade upp honom i taket.
Jag låg nämligen och tog i honom för att känna att han var vaken. .
Till sist så hittade vi en parkering och stannade för att sova. Skönt.
Men då hände något. Så fort jag höll på att somna så fick jag en matta i ansiktet.
Jag vet fortfarande inte vad dottern höll på med.
Det blev lugnt en stund men rätt som det var så började dottern snurra och söka något i baksätet.
Hon sökte regnkläder. ?????
Varför frågade jag.
Då kom hon på att hon hade drömt att hon var med i Robinson och måste ha regn kläder.
Vi måste ju ha varit dötrötta.
Men vi vilade i två timmar.
När solen gick upp så blev vi pigga och fortsatte vår resa norrut.
I Örnsköldsvik så ringde dottern för att kolla att lägenheten och nycklar var okay.
Men nycklarna var inte inlämnade.
Jaha hur skulle vi göra nu. Nästan framme och inga nycklar.
En aning jobbigt kändes det.
Framme i Umeå så fanns nycklarna på plats.
Rödögda och skitiga så började vi bära in sakerna i lägenheten.
Det gick snabbt.
Vi köpte en pizza och firade. Nu var allt på plats.
Hennes nya granne kom och funderade om hon fick låna hennes symaskin.
Nu återstod resan till Piteå och våra hundar.
På parkeringen när vi åkte så stod dottern och en ylande Ramses.
Ramses hade nog trivts med flocken och ville inte att vi skulle dela på oss.
Väl hemma i Piteå så tog jag ett efterlängtat bad.
Allt gick jättebra
Kommentarer