Flytten till Luxemburg

Det hela började en vårdag i maj. Lars Gunnar och jag hälsade på hos Håkan i Märsta. Vi satt på en parkbänk i solen och njöt, rätt som det är så säger Lars Gunnar vi hjälper dig att flytta ner till Luxemburg.

Så i mitten av november så är det dags att infria löftet.

Men vi har fått veta att det är absolut förbjudet att köra med dubbdäck genom Tyskland. För mig börjar ett febrilt sökande på Internet, och där står det överallt att det är förbjudet.

Jag tar kontakt med tyska ambassaden för att få dispens att köra, men det går inte att få. Jag kollar med vägverket och med EU direkt, men ingen kan svara på mina frågor.

Men en dag hittar jag en sida där det står att det är det land där bilen är registrerad som gäller i fråga om utrustning.

Så vi bestämmer oss för att köra med dubbdäck.

Dag 1. Lars Gunnar och jag startar vår resa vid halvsjutiden på lördag morgon. Vi lämnade hundarna hos Elisabeth i Umeå. Där får vi engelsk frukost (super gott). Vädret är bra och jag har bestämt mig för att köra en liten bit efter Härnösand. Men där stöter vi på väder omslag som blir värre och värre. Vi stannar i Sundsvall och äter en hamburgare.

När vi närmar oss Uppsala så är det svårt att se var vägrenen är. Vi stöter på en bil som sladdat med sitt släp ner i diket. Jag undrar om jag ska ta det som en varning säger Lars Gunnar.

Håkan ringer någon gång då och då men vi vågar inte säga hur dåligt väder vi har.

Men vid halvsjutiden är vi framme och stöter på Håkan som kommer traskande med en kartong.

Vi rullar ner släpet och bilen på innergården.

Håkan går till pizzerian och köper Märsta special, vilken fest.

Dag 2. Vi börjar plocka ur lägenheten och jag städar. Mattias kommer vid niotiden och hjälper till. Erik ringer och säger att han inte kan komma. Robert anländer vid elvatiden och Per strax efter.

Det hela går fort och vid halvtvåtiden är vi klara. Jag får en del kritik om att mina fotsulor är svarta.

Jag lägger mig och vilar en stund, innan vi ska åka. Men en katt kommer in i lägenheten, och det blir en febril kattjakt. Men katten vägrar gå ut och lägger sig och sover vid min sida. Helmysigt.

Vi sätter oss i bilen och börjar köra. Vi stannar vid en bensinmack och fyller luft i släpets däck och Håkan går till ett matställe och beställer hamburgare.

Vi rullar ut ur Stockholm, men det visar sig att släpet är lite fellastat för när man kör fortare än 80 då börjar släpet kränga, jag är skitskraj där jag sitter. Jag lägger mig ner för att vila ryggen, men vågar inte somna för det känns väldigt otäckt när det kränger.

Förarbyte och Håkan börjar köra funderar om man ska öka farten lite när det börjar kränga och det verkar fungera. Men i Mantorp bestämmer dom sig för att lasta om släpet. Jag ringer upp Elisabeth och ser hur någon springer iväg och det visar sig vara Håkan som är ute på en träningsrunda.

Längs vägen har dom riktat strålkastare mot träd och det är jättevackert, vissa broar har dom lyst upp med färgade lampor.

I Ljungby är det då dags för förarbyte, men vi hamnar vid ett motell där Håkan och Anna sovit tidigare och Håkan tar det som ett tecken på att vi ska stanna. Så Håkan fixar oss ett rum men han ska sova ute i bilen.

Lars Gunnar och jag duschar och sedan väntar en ren ljuvlig säng. Jag somnade direkt.

Dag 3. Vi vaknar på motellet efter en natts skön sömn. Vi går ner och äter frukost. Köper en smörgås med köttbullar till Håkan. Han har inte sovit så bra och fryser.

Jag ringer Elisabeth och allt är bra med hundarna. Vi fortsätter vår färd och kommer till bron som går mellan Sverige och Danmark. I Danmark finns det mycket vindkraftverk som vi tittar på.

På vägen över bron mellan Jylland och Fyn ser jag ett mysigt ställe med ett berg och en fyr och i sluttningen betar får.

Vi närmar oss tyska gränsen och helt plötsligt är vi på autobahn. Den som jag hade trott skulle vara  dubbelt så bred. När jag tidigare frågat Håkan om det är vackert i Tyskland så svarade han att han inte sett så mycket. I min fantasi trodde då jag att det var vallar på sidan om vägen så att man inte kunde se.

Vi stannade på ett matställe och åt jägarsnitzel. Och där drack vi världens godaste juice. Det var apelsiner som matades ner i en apelsin press.

Sedan gick vi på toaletten. Där upptäckte jag att om man satte händerna framför en fyrkant med en bild på tvål så kom det tvål, framför bilden med vatten då kom det vatten ur en kran osv. Det var samma med toaletten. Jag var tvungen att testa flera gånger. Håkan förser mig med Werthers original hela vägen. Det var nog dom som gjorde att jag inte fick ont i ryggen.

Vi passerade Hamburg vid femtiden på kvällen och det var inte roligt i tunneln, för det stank av avgaser och det stack i mina lungor. Men staden var otroligt vacker i kvällsbelysning. Vi körde vidare och i Osnabrück stannade vi för en kisspaus. När vi skulle därifrån hör jag hur Håkan söker efter skylten till Hamburg och Lars Gunnar säger glatt ja när vi är på väg igen. Då säger jag har vi inte passerat Hamburg för ett tag sedan. Det är bara att vända. Nu är vi rejält trötta för när mörkret kommer då kommer också tröttheten.

I Dortmund ger vi upp och tar in på ett motell. Dammigt men en härlig säng och dusch. Håkan följer med oss in och duschar och vi plockar fram lite franska och mjukost. Vi dricker också någonting blått. Gin?

När vi då börjar slappna av kommer ett skrattanfall som inte går att stoppa

Håkan kommer på att det knappast är någon som vill ha hans skräp som ligger i släpet. Det var jättemysigt nästan som att vara till fjälls.

Men Håkan bestämmer sig för att sova i bilen även denna natt.

Dag 4. Vaknar och har sovit gott. Håkan har också sovit gott ute i bilen efter att ha bäddat med en madrass. NU är det bar slutsträckan kvar på maraton loppet.

Vi kör vidare och nu börjar det bli riktigt vackert längs vägen. Lite som Sound of Music. Önskar att man kunde stannat och plocka lite fröer längs vägen.

Vi stannar på en toalett och väl därinne så doftar det jättegott. Men. Jag sätter mig på toaletten och den spolar mig i baken med iskallt vatten. Men det är för sent att byta toalett för det är stora saker på gång. Varje gång jag tar i så måste jag luta mig bakåt men det går inte för då spolar toaletten så jag måste sitta som en fällkniv. Väl ute så visar det sig att herrarnas toalett var så äcklig att Håkan vägrade gå in där.

Vi tar en liten väg in till Luxemburg som är otroligt vacker och mitt i alltihop så sitter en jägare med gevär. Husen är som i en sagovärld, och det finns fortfarande blommor i trädgårdarna.

Rätt som det är så ser jag en skylt där det står Luxemburg.

Vi kör till Annas jobb hon ska bjuda oss på lunch. Hon kommer och vi går till ett matställe och äter pizza. Jag väljer en med bland annat getost. Sedan måst hon tillbaka till sitt jobb och vi kör till en parkering och försöker sova. Men först var vi och shoppade.

Jag ringde upp Elisabeth och fick veta att Stella och Tilda samarbetade med Ramses när dom var hungriga. Våra hundar tog intensiv ögonkontakt med Elisabeth och Ramses slängde matskålen i golvet. Dom hade dessutom bäddat i hallen med Elisabeths kläder.

Håkan gav upp försöket att sova eftersom att jag surrade så att det inte gick.

Så vi åkte till deras lägenhet och började packa ur släpet. När Anna kom hem så gick vi till en tibetansk restaurang och åt, jag hade inga glasögon på mig så jag vet inte riktigt vad jag åt men det var jättegott och jag som inte tycker om öl fick en överraskning, den var god.

Ägaren kunde lite svenska efter att ha bott i Finland och det var en mysig och varm känsla jag fick därinne. Jag stortrivdes.

På väg hem så kom jag på att droger är tillåtna och prostitution, det var en del som hade roligt för sig själv på gatan.

Väl hemma så visade det sig att vi alla fick sova i samma rum.

Sedan Håkan stängt av värmen så gick det bra. Lars Gunnar och jag tog sängen och låg skavfötters.

Dag 5. Vi vaknar vid sextiden när Håkan ska åka till sitt jobb. Anna gör sig klar och följer oss till utfarten av staden.

Nu kommer det spännande momentet, ska vi hitta själva.

Vi kör mot Köln men det visar sig var fel väg så vi vänder efter någon kilometer.

Det är otroligt vackert här nere och jag har svårt att slita blicken från landskapet, men min uppgift är att hålla reda på hur vi ska köra. Det går bra och vid elvatiden stannar vi, tankar och lånar en toalett. Det kommer en karl ut ur toaletten och hälsar på mig och jag känner mig lite fundersam vad han gör där. Men det visar sig att han städar där och han önskar mig en trevlig dag. Vi köper en del godis och frukt.

Vi fortsätter och det går bra även för Lars Gunnar, vi stannar och äter när vi blir hungrig. Jag vågar inte prova på att prata tyska så det blir något som är lått att säga.

Vid fyratiden stannar vi och vilar. Lars Gunnar sover en timme. Jag ligger och tittar på en talgoxe i trädet ovanför, på en äng betar det kor. Lars Gunnar vaknar och vi fortsätter vår färd. Vi passerar Hamburg vid sextiden och det är så fint med alla lampor. Jag försöker ta ett kort men min kamera vägrar.

Färden går vidare norrut förbi Rendsburg och vi kör in på en mack och besöker en toalett som är så ren och fin. Den är dekorerad med blommor. När man går ut sitter en karl och tigger pengar så han får en slant av mig. Det är tydligen han som städar. Färden fortsätter och jag ringer upp Elisabeth och ser helt plötsligt att vi kör in i Danmark.

Helt plötsligt ser vi snö på sidan av vägen och jag tycker att det känns otäckt att fortsätta så vi stannar och ställer oss bredvid en långtradare. Vi ska sova i bilen. Jag försöker att sova sittande för Lars Gunnar har sån kramp i sitt ben att han måste få ligga ner.

Vi tolvtiden lägger jag mig ner i framsätet med handbromsen i revbenen men jag är så trött att jag skiter i det. Lars Gunnar och jag påminner om två hundar som morrar åt varandra när vi ska lägga oss. ”Ta inte min plats.